torsdagen den 24:e april 2014

Frågan som kräver svar - #ärdethärokej?

Under dagen har Kommunal hållit ett seminarium med anledning av att man i morse hade släppt en granskningsrapport om de visstids- och timanställdas situation på arbetsmarknaden. Det är en på många sätt tankeväckande rapport, samtidigt som det ger bra argument för att se till att stärka de visstids - och timanställdas ställning (drygt 156 000 inom kommunsektorn). Ett sådant argument är att man faktiskt har att faktiskt begränsa möjligheterna för arbetsgivarna inom vård och omsorg att utnyttja skrivningen i Lagen om anställningsskydd (LAS) där det står att man kan i princip (det finns en tidsgräns, men den går att runda) låta allmän visstidsanställning pågå utan att det blir till en fast tillsvidareanställning. För det får konsekvenser för de visstidsanställda och timanställda inom äldreomsorgen, som tjänar betydligt mindre än tillsvidareanställda drygt 3 400 kr/månaden. Ovanpå det har man dessutom betydligt sämre utvecklingsmöjligheter...



Det är så att de många visstidsanställningarna inom vård och omsorg i sin tur påverkar vården negativt, på så vis att det leder till en bristande kontinuitet för de äldre något som Kommunals ordförande Annelie Nordström påtalade idag. Det går ut över den enskilde äldres personliga intregritet att var dag ständigt klä av sig, när man behöver hjälp med den personliga hygienen, inför nya personer och att livskvaliteten inte direkt befrämjas är lätt att begripa. Dock verkar inte polletten har trillat ned för de ansvariga huvudmännen som står bakom äldreomsorgen. Så här går inte att ha det, en värdig välfärd förutsätter att det bl a är juste och trygga jobb för de anställda inom vård och omsorg vilket det långt ifrån är numera. Därför lägger Kommunal fram tre krav på förbättringsåtgärder...

(Är det här okej...?? illustr: Robert Nyberg)

För det första vill Kommunal bland annat ta bort den allmänna visstidsanställningen i Lagen om anställningsskydd (LAS). Den allmänna visstidsanställningen gör det alltså möjligt för arbetgivare att visstidsanställa under längre perioder, det utan att behöva ange något skäl till att anställningen är tidsbegränsad. Men det måste också införas lagstiftning om att kommuner och landsting ska erbjuda heltidstjänster samt att man ska begränsa arbetsgivarens möjligheter att schemalägga delade turer. Det är ett arbetspass med en obetald paus mitt på dagen och det är sannerligen på tiden att man hörsammar Kommunals krav, för tillfälliga anställningar ökar och skapar otrygghet på arbetsmarknaden. Den som är visstidsanställd tjänar sämre och arbetar oftare deltid. Men man behöver också fler arbeten för att försörja sig (working poor), arbetar oftare delade turer och får slutligen heller ingen kompetensutveckling eller medarbetarsamtal med sin närmaste chef. Därför instämmer jag i frågan som ställs på följande sajt, #ärdethärokej?

Media m m: Kommunal och SVT Nyheter och Martin Moberg och Kjell Rautio och fler inlägg på Opinionsverket, Politometern, läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukförsäkringen, fas 3, samhälle, kultur, personligt, Socialdemokraterna, Ronneby, Blekinge, Intressant?

Dags att på riktigt välja välfärden...

Jag ska knyta an till lite det som jag tog upp tidigare i morse om grogrunden till den måvara lilla men spirande naziströrelsen i Sverige. Det handlar nämligen om samhället som sådant, dess utveckling under senare år mot att vara till för dem med de vassaste armbågarna och mest tur redan från start i livet. För har man nu inte de förutsättningar som Reinfeldts Sverige kräver d v s att man bara ska vara frisk och kry, helst vit medelålders man och med ett välbetalt arbete, med egen ägd villa och i övrigt inte ligga samhället till "last"; ja då är det inte så bra för dig och felet för det är bara ditt eget. Det är något som förstås slår hårt mot de i dag drygt 400 000 personer, som står utan ett riktigt och juste arbete att gå till och blir man dessutom sjukskriven under en längre tid sätter de administrativa tidsgränserna in och man blir utförsäkrad, fortsatt sjuk och fattigare. Samtidigt som välfärden går på knäna och blir allt mer beroende av anhörigvårdarnas insatser för att det ska gå runt. Men allt detta är något som den sittande alliansregeringen säger är till för att dels värna arbetslinjen och dels på något outgrundligt sätt den svenska modellen. Jo tjenare...

Det som är ett av de delar som tagit mest stryk under de år som gått sedan statsminister Fredrik Reinfeldt och hans moderatledda regering vann valet för första gången, är den generella välfärden. En vital del i ett jämlikt och solidariskt samhällsbygge, som istället har reducerats till en marknadskrafternas High Chaparall där den snabba och höga vinsten är det viktigaste. Det märks också vad gäller hur ansvarstyngden har förflyttats från samhället till den enskilde, där de anhöriga får dra ett allt tyngre lass när det kommer till de äldres vård och omsorg. Idag är det drygt 1,3 miljoner anhöriga som går in och avlastar vårdgivarna från det som är deras primära uppgift och av dessa är drygt 900 000 i förvärvsarbetande ålder. Det som är riktigt oroväckande är att drygt 100 000 av dem har tvingats till att antingen helt eller delvis sluta på sina arbeten och en majoritet av de berörda anhörigvårdarna är kvinnor. Återigen synes en tydlig ojämställd profil på det Sverige, där den generella välfärden förväntas göra mindre och den enskilde mer allt för ännu mer i sänkt skatt till de som redan har allra mest. Det är något som definitivt måste ses över och det påtalar också Riksrevisionen i sin granskning...

(en fråga som är högst berättigad, nåå Reinfeldt...)

Det är dags för ett nytt tänk i grunden. För som det ser ut idag går inte att fortsätta, där utslagningen är en faktor som bara pekar i fel riktning fler och fler pallar inte längre. Ett nytt tänk baserat på en människosyn som bygger upp ett samhälle, där vi bidrar gemensamt och får stöd m m efter behov och som ska vara gällande iställer för det samhälle vi dras med idag. Där drivkraften är att fortsätta att på alla sätt öka ojämlikheten och klyftorna, vilket är Reinfeldts Sveriges signum. Att välfärden på detta sätt brister, påverkar alltså främst kvinnors möjligheter att kunna arbeta heltid, kunna försörja sig själva och arbeta ihop en bra och dräglig pension som det går att leva på. Man kan alltså med bestämdhet slå fast att en bristande välfärd är ett hinder för jämställdhet samt för ökad social och jämlikhet och det är dags att göra något åt det. Som jag ser det är vägvalet i höstens val tydligt. Med en (S) ledd regering får välfärden mer resurser, samt ett nytt regelverk som sätter människan och dennes behov framför vinstmaximeringsintresset. Det är viktigt att välfärden är generell och densamma omfattar alla. Anhöriga till t ex äldre som behöver vård och omsorg ska kunna förvärvsarbeta, samtidigt som man ska kunna känna sig trygg med den offentligt finansierade välfärden faktiskt fungerar. Det är dags att välja välfärden den 14 september...

Media m m: Carin Jämtin och Patrik Kronqvist och Bengt-Urban Fransson och Åsa Petersen och Tord Andersson och Leine Johansson och Jenny Wennberg och Martin Moberg och Stig-Björn Ljunggren och Peter Kadhammar och Retorik Kalle och #fattigchock och Onådiga luntan och fler inlägg på Opinionsverket, Politometern, läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukförsäkringen, fas 3, samhälle, kultur, personligt, Socialdemokraterna, Ronneby, Blekinge, Intressant?

Som man bäddar, får man ligga...

Under gårdagskvällen var det säkert en och annan ledande politiker/opinonsbildare innanför tullarna som fick skrämselhicka, när SVT:s Uppdrag granskning visade ett inslag om den yttersta högerns härjningar runt om i landet bl a i Stockholmsförorten Kärrtorp strax före julen i fjol. Det var ett reportage som gav en föga förvånande bild över hur det är möjligt att det finns människor företrädesvis unga vuxna födda på 1990-talet som öppet bekänner sig till nazismen. Föga förvånande eftersom de grundförutsättningar som behövs har funnits där länge bl a hög arbetslöshet, bristande framtidstro och en samhällsomvandling där avfolkningen av landsbygden och nedmonteringen av tryggheten har accelererat med sittande regeringars goda minne. Det som Ledarsidorna.se skriver om, är den analys som jag också kommer fram till och att det som måste göras handlar om att tänka omvänt visavi dagens politiska prioriteringar. För som man bäddar...

Att är det så att vi överhuvudtaget ska kunna komma tillrätta med den växande politiska och våldsbejakande extremismen, är det ett måste att vi börjar återvända till ett tankesätt och en människosyn, som har målet att vi ska ha ett fullt ut inkluderande samhälle som säkerställer jobb och framtidstro i hela Sverige. Alltså inte bara i storstäderna, där befolkningstalen växer så det knakar och där det råder bostadsbrist samtidigt som det råder arbetskraftsbrist, utan även på orter där läget är det omvända och där Svenskarnas Parti (SvP) och Svenska Motståndsrörelsen (SMR) växer som snabbast. Än så länge gör t ex SMR bara enstaka och riktigt våldsamma inbrytningar i bl a Stockholm (Kärrtorp det mest kända exemplet på det) och då ruskar om den trygga och bedrägligt ombonade tillvaron som mången förståsigpåare inför tullarna lever i...



Men i takt med att känslan och uppfattningen växer hos allt fler, av att man inte får vara med i samhällsgemenskapen och lämnas utanför i det Sverige där det är den enskildes fel ifall man är arbetslös och/eller sjukskriven, ska man inte bli vare sig förvånad eller skrämd av våldsamma naziströrelsers motbjudande härjningar. Rörelser som drar till sig företrädesvis yngre män födda på 1990-talet som nekas rätten till ett arbete och som därmed nekas rätten till framtidstro. För genom att det politiskt, under framför allt Reinfeldts tid som statsminister, har prioriterats att satsa på stora och kostsamma skattesänkningar som ger mest till de som redan har mest, där de som har det knalt ställt p g a arbetslöshet, sjukdom m m blir skuld till sin egen situation och där samhällsservice, välfärd har monterats och fortsätter att monteras ned samtidigt som klyftorna och ojämlikheten växer - så kan jag med förstämning bistert konstatera som det gamla ordstävet lyder - som man bäddar får man ligga. Men kört är det inte, inte än för Sverige kan bättre och med politiska prioriteringar kan det inkluderande samhälle som behövs förverkligas...

Media m m: SVT UG och Daniel Poohl och Jonas Thente och Daniel Swedin och Erik Helmersson och Martin Moberg och Patrik Kronqvist och fler inlägg på Opinionsverket, Politometern, läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukförsäkringen, fas 3, samhälle, kultur, personligt, Socialdemokraterna, Ronneby, Blekinge, Intressant?

onsdagen den 23:e april 2014

Precis, det börjar med satsningar på utbildning

Idag har Socialdemokraterna presenterat en faktiskt viktig satsning på utbildning. Det är en omfattande miljardsatsning, som ökar antalet totala utbildningsplatser med 30 000 över hela landet och detta ska vara med i den vårbudgetmotion som (S) ska lägga fram i början på maj månad. En motion som är ett svar på den sittande moderatledda alliansregeringens vårbudgetpropostion, som sedan finansminister Anders Borg (M) tog den sedvanliga budgetpromenaden till riksdagen har förändrats bl a efter det senaste utspelet om ett "miljardregn" över försvaret. Jag är faktiskt nöjd med det som (S) ekonomisk-politiske talesperson Magdalena Andersson redogjorde för idag på en presskonferens...

För det är så idag att arbetsgivare får det allt svårare att hitta kompetensen man söker och det beror på att de arbetssökande inte har den utbildningsbakgrund med sig som de juste och riktiga jobben kräver. Det är ett samhälleligt ansvar att det finns en bred och lättillgänglig utbildning under hela livet och att lasta de drygt 400 000 arbetslösa för att man är arbetslös och att man minsann ska göra sig "anställningsbar" gör inte att kompetensklyftan minskas, tvärtom. Peter Johansson påtalar det som är det självklara i sammanhanget, att utbildning är vägen till arbete. Socialdemokraterna förslag idag är alltså ett första steg i ett kunskapslyft och inom ramen för detta första steg föreslås alltså 30 000 platser inom komvux, yrkesvux och yrkeshögskola från 2015...

(utbildning är något som faktiskt ger lika livschanser...)

Det är över hela landet och hur det exakt kommer att bli i Ronneby kommun vet jag inte ännu. I Blekinge län är det 500 platser, som det handlar om och ett drygt 100-tal av dessa lär gå till Ronnebys vuxenutbildning. Det är sålunda välkommet tillskott, det räcker med att se på hur den höga arbetslösheten slår i Blekinge och att de unga vuxna som saknar arbete faktiskt behöver få en ärlig och juste chans till att vidareutbilda sig. Det för att i nästa läge faktiskt få ett riktigt arbete med juste lön och arbetsvillkor, inget mer av bidragsjobb eller förvaring i s k arbetsmarknadspolitiska återvändsgator som i fallet med Alliansens Fas 3. Målet ska vara inställt på utbildning och arbete. Det som föreslås utöver de 30 000 platserna är att samtidigt permanentas yrkesvux som utbildningsform och Skolverket uppdras att i samverkan med kommunerna utveckla kvalificerade behovsanalyser och kvalitetsuppföljningar. Denna investering på utbildning beräknas kosta 2,5 miljarder kronor årligen räknar från 2015 och det är väl använda pengar som kommer att ge resultat. För det är klassisk politik som fungerar och det är helt sonika det är det som man kallar för regeringsduglighet. Det börjar med satsningar på utbildning, ty det handlar om att rusta de arbetslösa...



Media m m: Expressen och Monica Green och Socialdemokraterna och SR Ekot 1 och SR2 och SR3 och Radio Sweden och Kjell Rautio och Martin Moberg och Karin Pettersson och Dagens Arena och fler inlägg på Opinionsverket, Politometern, läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukförsäkringen, fas 3, samhälle, kultur, personligt, Socialdemokraterna, Ronneby, Blekinge, Intressant?

Ja, vilket samhälle vill du ha...?

Det är en kortare arbetsvecka än brukligt, eftersom måndagen var annandag påsk och därmed helgdag och jag sitter funderar på detta med jobben och arbetsmarknaden som sådan. Vad har egentligen hänt med den under de år som gått sedan Alliansen som nu hoppas så innerligt på att få sitt kvar efter höstens val, vann valet för första gången 2006 på ett budskap om att man minsann skulle ta tag i arbetslösheten och det utanförskap som hörde till denna...? Det är en bild som ingalunda är särdeles smickrande sett från Alliansens synvinkel, tvärtom så har arbetslösheten bitit sig fast på oroväckande hög nivå drygt 8 % står idag utan ett riktigt och juste arbete att gå till. Den s k arbetslinjen ter sig alltmer som en arbetslöshets och utslagningslinje, men ansvarstagandet för det som pågår här och nu står inte att finna i regeringens agerande. Som hellre talar sig varm om att den förda politiken visst funkar, jo det ser vi ju att den gör - ridå...!

(inte undra på att arbetslösheten får vara hög...)

Det är en del av det som borde vara mycket bättre, att fler kan säga "nu går jag till jobbet" varje arbetsdags morgon och inte som nu tvingas utstå olika former av incitamentsreformer som ska öka på ens ansvarstagande för att man är arbetslös. För det är så som sittande regering ser på den höga arbetslösheten, om man nu överhuvudtaget ens säger att densamma finns, att det är ett individuellt och avpolitiserat problem fjärran från den strukturella och samhälleliga problem det faktiskt är. Den rådande politiska färdvägen som alliansen vill att vi ska fortsätta att gå, är en väg som fokuserar på det som inte pressar tillbaka den höga arbetslösheten. Det handlar om olika former av sänkta skatter, dyra och ineffektiva skattesubventioner och stöd till företagen samt förstås låga löner och osäkra anställningsvillkor. Det visar sig nu drygt åtta år senare leda till att drygt 400 000 personer står utan arbete, att drygt 77 000 personer utförsäkrats från sjukförsäkringen och att drygt 35 000 personer är fast i Fas 3 o k s "Sysselsättningsfasen". Som om inte det vore nog, är de otrygga jobben och den dito rådande allt tuffare arbetsmiljön något som i sin tur gör att utslagningen ytterligare befästs. Ska det bara vara så här? Eller kan Sverige faktiskt bättre, jag vill bestämt mena att det är det sistnämnda som gäller. Frågan som 6F ställer i följande tankeväckande kortfilm "Vilket samhälle vill du ha?", belyser väl läget i samhället 2014. För visst kan Sverige bättre än så här...



Media m m: Helle Klein 1 och Helle Klein2 och Anne-Marie Lindgren och Dagens Arbete 1 och DA2 och DA3 och DA4 och DA5 och DA6 och LO Sverige och Stefan Löfven och Socialdemokraterna #våm14 och Susanna Holzer och Martin Moberg och Göran Johansson och Peter Johansson och Alliansfritt Sverige och fler inlägg på Opinionsverket, Politometern, läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukförsäkringen, fas 3, samhälle, kultur, personligt, Socialdemokraterna, Ronneby, Blekinge, Intressant?
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...